I see dead people

Death is nothing at all/What is death?

Death is nothing at all. 
I have only slipped away into the next room. 
I am I and you are you. 
Whatever we were to each other, 
that we still are.

Call me by my old familiar name. 
Speak to me in the easy way 
which you always used. 
Put no difference in your tone. 
Wear no forced air of solemnity or sorrow.

Laugh as we always laughed 
at the little jokes we enjoyed together. 
Play, smile, think of me, pray for me. 
Let my name be ever the household word 
that it always was.
Let it be spoken without affect, 
without the trace of a shadow on it.

Life means all that it ever meant. 
It is the same that it ever was. 
There is absolutely unbroken continuity. 
Why should I be out of mind 
because I am out of sight?

I am waiting for you, 
for an interval, 
somewhere very near, 
just around the corner.

All is well.

Jag gräver ju, som sagt, gravar just nu. Det är främst brandgravar, men också ett par skelettgravar har påträffats.
Min grävledare, PN, som är osteoarkeolog säger att det gäller att vara försiktig vid gravgrävning. Inte nog med den erfarenhet jag skaffade mig om giftiga grävningar från Sigtuna, fick jag idag veta att det gäller att vara väldigt försiktig med de döingar som har kvar olika mjukdelar. PN berättade om ett par arkeologer som åkt över till Irland för att gräva en kyrkogård från 1800-talet. När de kommit hem hade de börjat få en del magproblem och må illa och de uppsökte därför läkaren som konstaterade att de hade fått en kronisk leversjukdom av bakterier de fått av de döda på den kyrkogård de undersökt.
En annan östgötsk arkeolog omkom i en olycka vid en oövervakad järnvägsövergång som hans kollegor på den grävning han var på väg till dessutom bevittnade. Detta var i samband med förarbetet för Motala-projektet och fick all arkeologi i Östergötland att stanna upp en tid.
En annan arkeologisk historia är den om när de grävde välbevarade döingar och skulle ha tårta. Då hade de ingen tårtspade, så de tog en skärslev som mycket väl kunde ha påtat i hjärnsubstans då detta faktiskt fanns bevarat i många av gravarna de grävde.
När slamgubbarna kom och tömde toaletten berättade dessutom FS om en grävning i Skåne där det varit en ovan slamgubbe som råkade sätta mojängen han tömde toaletterna med på utblås istället för insugning... Inte så trevligt med massa avföring och annan "skit" som for omkring i boden och på fornlämningen...

Jag jobbar just nu för mitt fjärde uppdragsarkeologiska projekt. Jag gräver gravfält och stenåldersboplats typ en kilometer från Hulje (Högby 87). Det har blivit en väldig massa tjafs med det projektet för någonstans har det blivit fel och länsstyrelsen har släppt en stor yta på vilken det kommer anläggningar med stridsyxekeramik som är ovanligt (åtminstone i Östergötland).
Igår kväll hade UV och länsmuseet pubkväll och efter lite alkohol blev det en hel del skämt och denna lilla komposition skapades:

Dr Jones som är i fornlämningen
Helgad vare din kontextblankett,
Tillkomme din skärslev
Ske din vilja så som i anläggningen,
Så och i schaktet.
Vårt dagliga fynd giv oss idag
och förlåt oss vår destruktion
Så som och vi förlåta exploatörerna
Inled oss icke i pseudoarkeologi
Och fräls oss från nazister
Ty graalen är din
Och Birka och megalitgraven
I evighet
Fyllhammare!

(Förlåt alla kristna, men jag tror att om gud finns, har han humor!)


(Mitt fyndresultat från Hulje. Två malstenslöpare och en konstig klump av bränd lera.)

I do have a new-found respect for malstenslöpare

Det var valkiga, seniga, beniga labbar
på valkiga, seniga, beniga grabbar.
Tåligt gnagde de hål på sitt fosterlands skal,
de händer som grävde på Göta kanal.

Vintern kom med sin kyla. De fick inte domna.
Sommaren kom med sin hetta. De fick inte somna.
De slet ut sig, i ösregn, när spaden blev hal,
de händer som grävde på Göta kanal.

Är det underligt att deras tummar blev krumma,
och att fingrarna tedde sig fula och dumma?
Vickevire var ofta en smärre skandal
på de händer som grävde på Göta kanal. 

Genom veckornas knog bar de träget sin börda.
Men så tvätta dom av sig det värsta på lörda
och lyfte sin Östgöta-sädes-pokal,
de händer som grävde på Göta kanal.

Inga sorgkanter mer. Det fanns brännvin att dricka.
Och då höll de sitt hambogrepp mitt på en flicka.
Någon enstaka gång fick de sällheten möta,
de händer som grävde på Göta. 

De som inte fick känna nån piga på brösten
fann i ännu en flaska den handfasta trösten.
Sedan slog dom på länsman, polis och fiskal,
de händer som grävde på Göta kanal. 

Deras lycka blev kort. Det blev åter en månda.
Och man spottade i dom. En ny veckas vånda.
De steg ned i sin självgrävda jämmerdal,
de händer som grävde på Göta kanal. 

Och de spikade broar och timrade slussar,
och i käftarna lade de saftiga bussar
och med knogarna slog de på snusdosans skal,
de händer som grävde på Göta kanal. 

Se på nageln. Ett liv som blev kantat av sorgen.
Varför står inte ni som statyer på torgen,
vackert huggna i marmor, på guldpiedestal,
ni händer som grävde på Göta kanal!

Motala-arkeologerna hittade ett fallosliknande hornföremål för över en vecka sedan som de tog med och visade oss när de besökte Hulje och som de på sin blogg kallade "stenåldersdildo". Detta förmedlades vidare av Martin Rundqvist som skrev ett engelskt inlägg om föremålet på sin blogg och efter det satte hela mediacirkusen igång... I USA!!! Först nu har den studsat tillbaka hit och nu först inser svensk media att man kanske borde uppmärksamma fyndet och såväl aftonbladet som expressen, svd, dn och svt  mfl. Vad säger det om medias syn på svensk arkeologi och förhistoria egentligen?
Att det är en dildo är Motala-arkeologerna inte helt säkra på heller, men det är dildo-tolkningen som framställs betydligt kraftigast i alla artiklarna.


Motala Ströms mesolitiska boplats saknar motstycke i Skandinavien tack vare exceptionellt bra bevaringsförhållanden sprutar stenåldersfynden upp så fort man tar minsta lilla tag med skärsleven. (Vanligen hittar man bara någon enstaka flintbit) Tom berättade att de, under hans tid som grävledare 2000-2003, hade över 186 000 registrerade fyndposter. De är tvungna att anställa särskilda arkeologer BARA för registreringen av fynd och hittar de inte 5 ljusterspetsar i veckan, tycker de att det är en dålig vecka. Med tanke på hur fyndtomt Hulje är, ska det bli riktigt roligt att komma dit och gräva nästnästa vecka!

Jag har kommit på vad jag ska bli när jag blir stor. Jag ska bli grävmaskinist! Fick prova det idag och hade jättekul!
Lyssnade för övrigt på radions sommarpratare Tina Jansson som blev lyssnarnas sommarvärd i år medan jag grävde i eftermiddags. Väldigt intressanta saker hon tar upp faktiskt!

Man smälter ju bort i denna värme som aldrig vill ta slut, men en möjlig grav, en kvartskurs om hur slagen kvarts ser ut, ett härdinferno, ett troligt tidigneolitiskt hus (ett "EGET" den här gången och inte det som vi tittade på i Nyckelby som jag la upp bild på) samt ett virrvar av stolphål och andra myskogropar är nog hur man skulle kunna summera läget just nu. Fynden lyser med sin frånvaro och jag ser verkligen fram emot vårt gästspel på Motala ström-grävningen v31. Tänk er att sätta skärsleven i jorden och det bara sprutar upp material från MESOLITIKUM (dvs äldre skandinavisk stenålder)! Det händer inte varje dag. Läs gärna deras blogg: http://verkstadsvagen.arkeologiuv.se/
Vanligen hittar man på sin höjd någon liten flintbit, men här är det så mycket att om de inte hittar 5 ljusterspetsar i veckan tycker de att det är en dålig vecka... TC, som gräver med oss, var projektledare för den grävningen väldigt länge under den förra vändan 2000-2003 (Det är om den grävningen hans avhandling Mesolitiska möten (2007) handlar om också.) säger att det finns över 186 000 registrerade fyndposter bara från de åren och de har betydligt mer nu! Och då har de satt samma typ av flintspetser etc. inom samma fyndpost och bara noterat antal. TC säger att hna övergav projektet för att han höll på att bli totaltokig!

Efter i fredags då jag såg ett tidigneolitiskt hus och det mesolitiska massmaterialet i Motala har jag börjat inse att stenåldern är väldigt häftig något som jag aldrig trodde om mig själv. Därför bad jag TC om att få gräva stenåldersdelen av Hulje med honom och det har varit super de här 2 senaste dagarna. Det är lite annorlunda. Man gräver i stick och inte kontextuellt dvs. man gräver rutor (1x1m) till ca 10cm djup i taget. Man skriver inga kontextblanketter eller grävdagböcker om hur saker och ting verkar eller ser ut.
Just nu hoppas jag verkligen att FM låter oss komma till Motala-grävningen och jobba när vi är lediga från Hulje v 31. Den platsen är verkligen en sådan grävning som man säkert bara får uppleva en enda gång i sitt arkeologliv. Det är inte så vanligt att hitta föremål från äldre nordisk stenålder och på Strandvägen i Motala finns i överflöd och mer därtill!!!

Jag vet inte om jag har lust att blogga längre. Syftet med den här bloggen var ju i början att berätta om när jag arkeologade, men nu finns ju faktiskt inte särskilt mycket arkeologi kvar i mitt liv. En GIS-kurs för att kunna göra klart APT och så York förstås. Därför är det kanske bäst att sluta här.